Min stärkande vattenförlossning Här kommer min förlossningsberättelse. Det var en fantastiskt stärkande förlossningsupplevelse.
Jag hade en jättefin graviditet. Jag mår hemskt illa de första månaderna men när det släppt så mår jag som en prinsessa hela graviditeten ut. Jag brukar säga att min kropp älskar att vara gravid. Gissningsdatumet närmade sig och passerade. Hur häftigt är inte det!? Graviditeten innan så födde jag i v 36+. Så olika det kan vara, jag var så glad att få gå hela tiden ut. För mig var det absolut inte stressande att passera ett gissningsdatum, det är ju bara ett gissningsdatum och jag var imponerad av kroppen för varje dag som gick, jag njöt av tiden och av rörelserna i magen. Det kan lika gärna vara 2 eller 3 veckor kvar tills barnet är redo och det var jag inställd på. Jag tänker gissningsmånad istället för att fokusera på ett datum.
Jag hade en enda oro under graviditeten, vart ska jag föda!? Jag ville inte föda på mitt hemsjukhus. Vi letade och letade.
Vi hittade BB Sthlm, vilket fantastiskt ställe! Hemlik miljö, jag älskade det jag läste om deras förlossningsavdelning och om deras sätt att arbeta på. Där ville jag föda vårt barn! Oron var att tänk om det är fullt, vart åker vi då? Det kändes jobbigt att inte veta innan vart jag skulle få en plats. Jag försökte ställa in mig på flera olika alternativ för att inte bli allt för besviken om det jag hoppats på mest inte skulle bli av.
En helg i november så kände jag att nu börjar det närma sig, det kändes annorlunda. På söndagen var vi bjudna på kalas hos min syster, min systerdotter fyllde år ett par dagar efteråt så hon hade sitt kalas då. Johan fick åka dit ensam med barnen för jag kände att jag behöver vila.
När klockan var runt midnatt så kände jag att jo, nu är det nog på gång! Det måste det vara men jag vågade ändå inte riktigt tro något. Jag kände efter om något hänt och visst hade det hänt saker. Johan frågade mig vart jag ville att vi skulle åka och jag kände att åker vi inte till Sthlm så kommer jag att ångra mig så fruktansvärt mycket efteråt. Vi ringde den förlossningsavdelning jag hoppades på. Vi hade sådan tur att det fanns plats för oss! Helt fantastiskt! Så vi ringde hit svärmor så hon skulle passa barnen. Vi packade ihop det sista sedan väckte vår dotter, Freya som ville följa med oss. Vi kände att vi åker direkt och avvaktar inte, vi har ca 14 mil enkel resa så det är bättre att åka tidigt än att riskera att någon annan tar vår plats.
Det kändes så skönt att vara på väg och veta att det är just där jag ska föda barn. När vi kom fram så blev vi välkomnade av en underbar barnmorska som utstrålade en sådan värme. Jag kände mig så trygg direkt. Vi fick ett rum och barnmorskan (bm) fick mitt förlossningsbrev. När bm hade läst det så sa hon ”Sophie, ni har kommit till rätt ställe” och de orden var underbara att höra.
Eftersom att jag var utomlänspatient så var det lite som skulle fixas med, blodgrupperingen skulle tas om lite snabbt. Det gick snabbt att lämna, ett vanligt blodprov. Värkarna var glesa och korta så jag blev lite fundersam igen om det verkligen var igång på riktigt eller om det höll på att stanna av. Bm kände efter och det var precis så som jag trodde, det hade hänt saker och man kände hinnblåsan bukta. Bm tog fram 2 ”bollar”, en till mig och en till Freya. Vi satte oss på en varsin och studsade lite vid sängen. Eftersom jag kände att det kunde ta ett tag innan det drog igång ordentligt så sa jag till Johan och Freya att det är nog lika bra att de lägger sig på soffan och sover ett tag, så de skulle vara pigga när jag skulle föda. Dom var trötta båda två och somnade snabbt.
Jag satt en stund på bollen och när bm kom in så frågade jag om badet var ledigt, jag kände att det skulle vara skönt med ett varmt bad. Det var ledigt så de fixade i ordning det åt mig, när jag kom in i badrummet så var det en härlig blå förlossningspool som stod redo. Allt kändes så otroligt bra. Jag klädde av mig och hoppade ned i det varma vattnet kl 06.35 och undersköterskan kom in med en smoothie. Jag lade telefonen åt sidan och var helt i min föda-barn-bubbla i lugn och ro. Där blev jag kvar hela förlossningen (hoppade bara upp när jag skulle kissa, det var en toalett i samma rum) Att ligga där i det varma vattnet var så otroligt skönt och avslappnande. Värkarna var mycket lättare att möta i vattnet, det varma vattnet underlättade enormt! I poolen ville jag vara kvar, jag kände att här vill jag föda. Jag hade gått profylax kurs och när värkarna var som starkast på slutet så tänkte jag på orden ”andas, slappna av...” Avslappning, andning och positiva affirmationer.. tankens kraft hjälpte mig mycket under hela förlossningen.
Vi hade helt underbar personal, de utstrålade sån trygghet och ett lugn som fick mig att känna mig så hemma och trygg. Det var inte den där sjukhuskänslan, och ingen stress. De respekterade alla mina önskemål och stressade inte på någonting alls. Klockan 10 så tyckte jag att nu kanske Johan och Freya ska vakna så de inte skulle missa någonting. Så de kom in i badrummet, Freya satt i en korgstol bredvid förlossningspoolen och drack varm choklad. Hon var så peppad, glad och förväntansfull.
Rätt vad det var så kom värkarna tätare och jag kände att nu så blir det snart krystvärkar. Kl 12.10 så började det att trycka på. Jag ville verkligen föda i poolen och kände mig otroligt trygg med det. Bm höll perinealskydd med handen under vattnet medans jag krystade och jag kände ett väldigt stort tryck nedåt när bebisen var på väg ned och när huvudet skulle komma ut. Hinnorna brast spontant precis på slutet. Jag uppfattade inte själva brännandet på precis samma vis som de tidigare förlossningarna men trycket var fortfarande väldigt stort nedåt, det är det trycket jag tycker är jobbigast under förlossningarna. Men rätt vad det var så var huvudet ute och trycket lättade, bm sa att jag kunde känna på huvudet och att nu kunde jag bara vänta tills jag ville krysta ut kroppen och ta emot barnet själv. Jag blev så peppad när jag kände att hela huvudet var ute, att det jobbigaste var gjort. Det tog en kort stund sedan så krystade jag ut kroppen och jag tog upp bebisen helt själv. Det var en sådan otroligt häftig känsla! Att hålla i mitt barn innan han ens var helt ute, att ta upp honom ur vattnet och upp till min famn och att äntligen få hålla om honom. Att vara den allra första som tog i vårat barn. Jag kan inte beskriva den känslan med ord för det var så magiskt och stärkande! ”Kön: pojke, framstupa kronbjudning. Navelsträngen ett varv runt halsen, löses med lätthet över axeln. Pat knästående i badet, tar själv upp barnet. Apgar 9-10-10.”
Efter en liten stund så tittade jag efter om det var en pojke eller en flicka sedan frågade jag Johan och Freya vad de trodde. Sedan höll jag upp honom och visade. ”Det är en pojke!” Vi satt kvar en liten stund i poolen, Johan tog många fina kort och Freya stod nyfiket bredvid och tittade. Hon tyckte att det var en så häftig och spännande upplevelse att få se sin bror födas. Har vi turen att få fler barn i framtiden så har jag lovat henne att hon får vara med igen.
Efter en stund så gick jag upp ur badet, vi kom tillbaka till förlossningsrummet och där kom moderkakan ut. Jag blödde en helt normal liten blödning och det utan syntocinoninjektionen. Jag vill inte ha något värkstimulerande på rutin om det inte behövs, jag tror på att min kropp vet vad den ska göra om den får vara ifred utan stress och med ett naturligt förlopp. Och kroppen visste precis vad den skulle göra, livmodern drog ihop sig jättefint och utan smärtsamma eftervärkar helt naturligt. Jag låg hud mot hud med bebisen i lugn och ro utan stress och han började amma, kroppens naturliga oxytocin frisätts i stora mängder utav detta vilket är viktigt för att livmodern ska dra ihop sig och minska blödning. Vi låg hud mot hud i 3 timmar innan vi klampade navelsträngen och navlade av. Navelsträngen var alldeles vit, tunn och slapp och bebisen hade fått allt sitt jätteviktiga blod och sina stamceller som tillhör honom. Moderkakan lade vi i en påse i en bytta med lock för att ta med oss hem och den ligger nu i frysen. Den ska vi gräva ned i trädgården och plantera ett träd över sedan, precis som vi gjort dom 2 gångerna innan. Då får barnen ett helt eget födelseträd som alltid kommer att vara speciellt för oss alla.
Jag, Johan och Freya åt det otroligt goda fikat och skålade i ”bubbel” (alkoholfri cider) Vilken upplevelse vi precis varit med om tillsammans!
Jag brast ingenting alls under förlossningen, inte ett enda stygn behövdes.
Den här förlossningsupplevelsen var helt fantastisk och jag kände mig så peppad och trygg. Jag kände mig som världens starkaste kvinna efter förlossningen och var alldeles euforisk. Jag önskar att alla fick känna så efter sin förlossning. Jag har haft så olika förlossningar, jag vet hur det är att ha en svår förlossning och jag vet hur det känns att ha en helt fantastisk förlossning där man känner direkt i samma sekund barnet kommit ut att ”Wow, detta MÅSTE jag få göra om igen!” Jag vet att även om man har haft en svår förlossning tidigare så kan man kommande förlossningar få otroligt stärkande och häftiga upplevelser. Jag tycker att det är jätteviktigt att veta att varje förlossning är helt unik. Det är så viktigt att man föder barn där man känner sig trygg. Att man föder med rätt personer, med personer som tror på ens förmåga att föda barn.
Detta var verkligen min drömförlossning och har vi turen att få fler barn så skulle jag helt klart välja att föda i vatten igen. Det var en helt magisk upplevelse som jag önskar att alla som vill får uppleva. Vår älskade lilla pojke föddes 2 dagar efter gissningsdatum och vägde 3466g och var 51 cm vid födseln den 27 november 2017.