Att föda barn blir oftast inte som man tänkt sig men det blir bra ändå. Här kommer Lisas berättelse;
Jag var beräknad till den 3 oktober. Men 9 september valde min Vera att komma till världen. 8 september var jag inne i stan på förmiddagen och gjorde lite bokföringsjobb. Kände mig lite spänd i magen men tänkte bara att nu ska jag lugna ner mig sista veckorna. Jag hade varit spänd i magen sedan v. 28 så det var inget nytt. På kvällen hade jag hopplektioner ( jag tränar unghästar) och kom hem straxt efter kl 20. Min sambo kom hem från resa i Finland ungefär samtidigt. Jag gick och la mig men fick ett sms av min syster vid 22 tiden och vände mig för att ta telefonen och då sa det SPLASCH och vattnet gick som en fontän. Jag ropade på min sambo att vattnet gick och började kravla runt i sängen. Han trodde att jag pratade i sömnen. Men så såg han allt vatten i sängen och förstod att det var på riktigt. Jag gick in i duschen och tvättade av mig. När jag kom ut ur duschen blev jag bajsnödig och behövde gå på toa. Jag trodde att jag blev nervös men förmodligen gjorde kroppen sig redo. Vi ringde in till förlossningen och fick komma direkt eftersom jag var i v. 36+3. Jag hade inte ont vid den här tiden. När vi åkte in kunde jag känna liten mensvärk men inte mer. När vi kom in var kl ca 23.00 och de gjorde en undersökning och jag var öppen 3 cm. Jag frågade om jag skulle föda barn då. Barnmorskan frågade om jag inte ville det men det ville jag förstås. Kroppen gick nu in i nån autopilot och jag fick bara hänga med. De förberedde för ryggmärgsbedövning då jag önskade det men det hann aldrig med det då det var andra som var i mer behov av den läkaren än mig. Så här i efterhand är jag glad att jag klarade det utan bedövning och tror jag kommer köra utan om jag ska föda igen. Min man var ett fantasktiskt stöd, masserade, hjälpte mig med lustgasen och kändes nästan som en del av mig under hela förlossningen. I förlossningsrummet gick jag in i duschen igen, sedan satte de riktigt onda värkarna igång efter kl 24.00. Jag började med lustgas, värkarna var så täta och intensiva att jag inte riktigt hann vila emellan. Helt plötsligt började kroppen ta i på ett annat sätt när krystvärkarna kom igång. En urkraft från det inre tryckte på och jag kunde bara hänga på och hjälpa till. Vid ett tillfälle kändes det som en vägg mellan benen och då sa barnmorskan att det bara var två krystningar kvar och det trodde jag inte på. Men så blev det!
Helt plötsligt simmade det ut en bebis och oj vad lättade vi blev. Helt fantastiskt att det kan komma ut något levande. Det häftigaste jag varit med om. Kroppen är helt fantastisk som fixar det hela på automatik. Jag vet att jag tänkte när jag låg där efteråt, var det inte mer än såhär.
Att föda barn är absolut det häftigaste jag varit med om. Vera var 46cm lång vägde 2610gram och föddes kl 01.38 bara drygt tre och en halv timme efter vattnet gick.